Största glädje, djupaste sorg...

I förrgår fick ett par vänner till oss sitt tredje barn. En ljuvlig liten lillasyster till två härliga bröder.
Deras äldste är ett och ett halvt år yngre än A. Lika lång tid som det har tagit dem att få sina tre barn, lika lång tid har jag längtat efter ett syskon.
Är så glad för deras skull, jag vet att min väninna längtat så efter en liten tjej - men ändå gråter jag bittra tårar när jag ser deras lycka. Jag önskar inget hellre än att få ett barn, att A skall få ett syskon.
VARFÖR skall det vara så förbannat svårt????? Dumma, dumma, förbannade skitkropp som inte kan fixa det här!!!

Idag ringer min läkare, då får jag veta hur det går med vårt frysförsök- hoppas, hoppas, hoppas så att det kommer att funka denna månad!