Ännu en trist dag :-(

Den 17 dec gjorde vi ett nytt försök. Denna gång blev det en fryst blastocyst som sattes in. Toppkvalitet på den, perfekt slemhinna på mig- men ändå misslyckades det ännu en gång. Varför kan jag inte bli gravid???? Vad gör jag för fel? Klockan är 02:42 och tårarna rinner, hade intalat mig att det ändå var OK, det kändes helt OK. Men innerst inne krossas mitt hjärta ännu en gång. Jag vill inte att À skall bli ett ensambarn!!!! Att vår familj skall bestå bara av oss tre! Vill fylla hemmet med barnskratt och glädje, liv och rörelse.
Jag går sönder av detta! Fan, fan, fan

Hoppet har återvänt!

Pratade med min läkare igår, och jag skall fortsätta med mina ÄL-test och hoppas på omslag innan 18 dec, för då hinner vi göra ett frysförsök innan de stänger för jul! Annars vet jag inte hur vi kommer att kunna lägga upp det...
Hoppas, hoppas, hoppas att jag inte redan haft ÄL :-S. Risken är ju så klart att hela cykeln har rubbats efter hormonbehandlingen sist. Borde, om allt är som det ska, få omslag nu under helgen

Men bara vetskapen att vi faktiskt HAR en chans att få ett försök innan jul gör att livet genast kändes lättare :-)

Största glädje, djupaste sorg...

I förrgår fick ett par vänner till oss sitt tredje barn. En ljuvlig liten lillasyster till två härliga bröder.
Deras äldste är ett och ett halvt år yngre än A. Lika lång tid som det har tagit dem att få sina tre barn, lika lång tid har jag längtat efter ett syskon.
Är så glad för deras skull, jag vet att min väninna längtat så efter en liten tjej - men ändå gråter jag bittra tårar när jag ser deras lycka. Jag önskar inget hellre än att få ett barn, att A skall få ett syskon.
VARFÖR skall det vara så förbannat svårt????? Dumma, dumma, förbannade skitkropp som inte kan fixa det här!!!

Idag ringer min läkare, då får jag veta hur det går med vårt frysförsök- hoppas, hoppas, hoppas så att det kommer att funka denna månad!

Skengravid...?

Jag VET att det inte på något sätt kan ha gått vägen, men tror ni inte att jag ändå mår illa på kvällarna. SÅÅÅÅÅ irriterande! Skengravid-symptom är absolut det allra sista jag ville ha nu :-(
Måste ha något att göra med alla jäkla hormoner jag proppat i mig det senaste...?
Men givietvis var jag ändå tvungen att testa imorse, så jag ödslade bort ett av mina test som jag köpt på mig, och fick ett alldeles väntat negativt resultat... Så onödigt....
Jag- en testmissbrukare :-)

Ledig dag

Ledig dag, och A är i skolan så jag unnar mig att slappa några minuter framför tv och dator i lugn och ro, sedan skall jag åka och sätta på vinterdäck, tvätta bilen och veckohandla- och gärna städa undan lite hemma, får se vad jag hinner nu innan klockan ett då A slutar skolan för dagen.

Just nu funderar jag för fullt på hur våra två ägg i frysen skall fixa att bli upptinade :-S? Vet att den blastocysten jag fick insatt var av toppkvalitet, och ändå blev det misslyckat. Tänk om de två i frysen inte ens överlever- då får vi i vilket fall som helst vänta till januari innan det är dax för nästa försök...
Och lyckas vi nu, så har vi inget kvar i frysen och jag kommer aldrig att få ett tredje barn. för jag tror inte att vi kommer betala ytterligare 50.000,- för fler syskonförsök.
Nåväl, den dagen den sorgen.

Nya tag!!

Ringde och pratade med vår klinik idag, och sköterskan jag pratade med började SJÄLV prata om ett eventuellt frysförsök redan denna månad, helt otroligt!!
Jag hade funderat på att fråga dem om det skulle vara möjligt, med tanke på att blödningen kom redan dag 12 efter att jag tagit ägglossningssprutan, men hade inga förhoppningar eftersom jag vet att de rekommenderar att man väntar tills nästa mens efter ett misslyckat försök.
Får veta nästa torsdag hur det går, då har jag telefontid med läkaren.

På söndag skall jag göra det obligatoriska graviditetstestet, som givetvis kommer vara så mycket minus som det bara går, och sedan skall jag börja med ägglossningstesterna.
Åhhhh, vad jag hoppas på att få en insättning innan jul, så att jag åtminstone kan få vara lite hoppfull under julen...

Det som skulle blivit "ruvardag" 8...

Idag har jag jobbat, väääldigt skönt att jobba och få tänka på något annat än ivf:en. För de senaste dagarna, när jag vabbat med sjuk A, så har det snurrat tankar kring ivf oavbrutet. Har sprungit på toa stup i kvarten och hoppats, hoppats på att det på något sätt ändå skulle ha slutat blöda. Det har det inte gjort... Så klart...
Skönt ändå att veta att vi har två ivf:er och två frysförsök kvar, och har vi något kvar i frysen efter det så är det ju något försök till.
2011 har varit ett riktigt skitår på många sätt. Personer runt omkring mig har försvunnit, eller förlorat sina nära och kära på tok för tidigt, blivit sjuka, jag har nog aldrig varit hos läkare så många gånger på ett enda år- och vi fick reda på att jag i stort sett är steril, inget roligt besked när man är 34 år. Så 2012 kan bara bli bättre!

Äsch, nu har jag visst konkurrens om datorn av familjens lille datorhacker, så det fick bli ett kort inlägg :-)

Snart slut "ruvar"dag 7

Gäsp, snart är det slut på dagen för min del. Börjar jobba 06:00, så det blir tidiga kvällar också...
Blödningen bara fortsätter och fortsätter. Borde ringt till kliniken idag och frågat om jag skall fortsätta med progesteronet, men drog mig ändå för det... Men det måste ju bara vara att sluta, det finns ingen chans i världen att detta går vägen.

Så, nu gäller det att planera för nästa behandling då. Vi har ju två fem-dagars odlade ägg i frysen, men tänk om inget av dem klarar upptiningen???? Då står jag där med skägget i brevlådan igen, och får vänta ännu en månad innan vi kan sätta igång med ny stimulering - jag ORKAR inte vänta en hel förbaskad månad till!!!!
Nä, jag hoppas innerligt att jag kan få göra en ny fullständig ivf, hur jobbigt det än var så hade det varit så skönt att kanske kunna få två ägg till i frysen och ännu en toppenfin blastocyst att sätta in! Om nu det inte blir knasigt med cykeln efter att blödningen startade så tidigt, så kan det ju bli så att jag startar med sprutor redan om en månad??? Hade varit toppen...

Andra ivf:en åt skogen...

Ännu en liten blogg om ivf:djungeln, om längtan, om väntan, om hoppet, om sorgen och förhoppningsvis den stora glädjen den dagen vi faktiskt får se ett PLUS...!

Vi, det är jag, en väldigt lagom människa i mina allra bästa år (34, snart 35), min sambo P sedan tio år och vår älskade, underbara son lille A som snart blir åtta (inte så liten längre med andra ord...).

Varenda jul de senaste sex åren har jag innerst inne tänkt, att nästa år, då är det inte bara vi tre. Då har vi en lillebror eller (allra helst om du frågar mig...) en lillasyster som skall dela julklappar och uppmärksamhet med  A.
Åren har gått, och några syskon har aldrig dykt upp. Efter att A föddes för snart åtta år sedan började vi aldrig med något preventivmedel, och även om vi kanske inte alltid aktivt egentligen försökt att få syskon, så har vi tänkt att det kommer när det kommer, och det är hemskt välkommet den dag det blir.
En dag insåg jag plötsligt att A skulle hinna bli sex år innan det fanns möjlighet för syskonet att komma, och då fick jag smått panik och lade en halv förmögenhet på ägglossningstester, räknade dagar fram och tillbaka.
I samma veva ringde mig tvillingsyster för att berätta att hon och hennes man skulle få sitt andra barn. Jag blev överlycklig, tänk att jag och syrran skulle bli föräldralediga ihop!!!
Månaderna gick, inget plus. Trots ägglossningstester med glada gubbar som visade exakt när det var dax att "arbeta"....
Ca åtta månader sedan föddes världens finaste systerdotter, och min värld rasade ihop... Jag tror att jag grät i stort sett hela den dagen över att JAG inte lyckats ens att bli gravid, och min syster som inte ens FÖRSÖKT bli gravid hade fått den dotter jag önskat mig i fyra år...
Kände mig som världens värsta människa, som inte ens kunde glädja mig åt hennes lycka.

Nu fyller min systerdotter snart två år, och det känns som om jag står och stampar på nästan samma plats.
Efter många enträgna, misslyckade försök och bittra tårar varje månad, och efter att ha sökt hjälp hos första bästa gynekolog, som startade en utredning som höll på fem månader och inte ledde någonvart, ringde jag till sist till IVFkliniken. En månad senare var vi utredda och klara... Inget fel på P, men mina äggledare var totalt sammanväxta, med allra största sannolikhet beror det på det omedlebara snitt som A:s förlossning slutade med. IVF var enda möjligheten för oss att bli gravida.

Nu har ytterligare ett halvår gått. Eftersom vi ville vänta tills det lugnat ner sig på jobbat innan vi satte igång med behandlingar, och eftersom första försöket fick avbrytas efter bara fem dagar. Idag kan jag bara konstatera att IVF.försök 2 också misslyckats.
Blöder sedan igår, och även om jag lustläst alla inlägg på nätet som hamnar om blödning och IVF, och jag vet att man kan ha blödningar och ÄNDÅ vara gravid, så inser jag att den här typen av blödning bara är ett bevis på att vi inte får något plus heller denna månad.

Ännu en jul kommer att komma, ännu en jul utan ett syskon att dela julklappar och uppmärksamhet med, ännu en jul där jag tänker att NÄSTA jul, då är vi inte tre längre. Då har vi lillasyster eller lillebror här.

Och det är vad denna blogg kommer hamna om, vägen till världen mest efterlängatde syskon.
Välkommen hit, var du än är....